2 - 0

Gemenskap, hjärta och framgång

Om man googlar på ”besvikelse” hittar man; det man känner när något inte blir som man tänkt sig.

Match mot Ljungbyhed. I ett riktigt härligt sensommarväder åkte vi den ca 50 minuter långa resan till Ljungavallen, vilket är Ljunbyhed IF:s hemmaplan.

Helsvart reservställ och mindre plan( 9-manna) var förutsättningarna idag.

Att spela 9-manna innebär faktiskt större skillnad mer än vad man kan tro. Vilket skulle visa sig.

Innan referatet forstsätter vill  jag dock hälsa tre nya spelare välkomna till gruppen.

Alva, Amanda och Julia har anslutit som lån för attt stötta upp oss under den långa hösten med matcher ända till och med 21 november Alla 3 kommer från Hasko.

 -Välkomna.Riktigt kul att få ha med er!

Med ett brett leende kommer Albion till oss ledare och hälsar att det är han som skall döma idag.- Jaha trevligt. -Du verkar glad, säger jag. -Jodå jag kommer precis från en frisbeegolftävling. -Ok hur gick det? Frågade jag. -Äh vi förlorade  svarade Albion, - Men det gjorde inget, jag tävlade tillsammans med min bror och när vi gör nått tillsamans så är resultatet inte det viktigaste!

På nått sätt kändes Albion svar väldigt bra.

Avspark & spelet går igång .

Vi hade valt att ställa upp med vår backlinje-mittfält som brukligt efter vår spelide´. Tanken var att behålla något i spelet som spelarna känner igen när det är så mycket annat som är nytt. Ganska omgående blir det tydligt att vi har det svårt med den mindre planen. Laget blir oorganiserat och vi får det svårt med positionsspelet. Vi lämnar ytor till motståndarna på fel plats och tappar även boll på för oss tokiga ställen. Ljungbyhed är betydligt mer tränande i denna spelform.

Efter 15 minuters spel dimper bollen ner till en fristående Ljungbyhedsspelare precis utanför det lilla straffområdet. Avslutet blir ett riktigt bra  hårt skott i mål. 1-0. Olustkänsla och frustration.

 Spelet fortsätter som tidigare och vi justerar i vår uppställning.

Matilda kliver högre upp och stöttar Ninni. Detta gör skillnad till det bättre. Nu kan vi försvara oss bättre och vinna oftare boll på mittfältet, spelet jämnas ut.

Efter Ytterligare 20 minuter  LIF får en frispark  5 meter in på vår planhalva. Lyftning att vänta. Lyftningen kommer högt, går över vår försvarslinje och landar i ytan bakom, där löper en LIF-spelare in och stöter in 2-0. Olustkänsla 2.0.

Nu börjar laget känna att denna match inte blir inte som vi hade tänkt oss.

Halvlekspaus- möjlighet till reflektion och förändring.

Som vanligt tar spelarna ansvar genom att belysa lagets svårigheter.

-Bra! Lustkänsla!

Andra halvlek startar .

Spelet fortsätter dock att  hacka och stress börjar lägga sig som en blöt handduk över lagets prestation.

Självförtroende är en färskvara. Att vara modig på planen och att fortsätta göra fotbollsaktioner utan att vara rädd för att misslyckas är en utmaning för alla fotbollsspelare. På alla nivåer.

Addera dessutom att de berömda marginalerna inte heller tänker hjälpa till idag när bollen tar i ribban och stolpen ett par gånger. Då utmanas individens tankar och stjäl utrymme från fokuset på hur fotbollsaktioner skall utföras. Spelbarhet,spelavstånd, speldjup och spelbredd blir svårt. Mottagning och tillslag blir svårt.Timing och positioner likaså.

Trots uppförsbacken ger vi aldrig upp, peppen når nya nivåer. Kommunikationen tilltar och spelet tar sig och vi kommer till några halvchanser och t.o.m helchanser med bollen studsande på linjen. Men idag har vi inte dagen. Tiden tar slut och Albion förseglar matchen och förlusten är ett faktum.

Besvikelse.(se ovan)

MEN:

Resultatet kan vi lägga till handlingarna.

Ny match snart igen.

Möjlighet till nya aktioner med boll på nästa träning. Var modiga!

Tack & välkomna återigen Alva, Julia och Amanda.

Ni kommer alltid vara det bästa gänget! Och det coolaste.!

Vid sidlinjen Martin och Patrik