7 - 0

Serielunken är i full gång och nu var det dags att möta Ödåkra.

Ödåkra är ett nystartat lag och deras första  träning var i januari.

Revanchlystna sedan de 2 senaste  matcherna och kryddade med spelare som Agnes,Siri, Ellen och Ebba kändes det som att vi skulle kunna prestera bra idag.

Sedvanlig uppstartsrutiner, att inte förlora närkamper, fortsätta med bra inkast och att vara modiga var ingredienserna til dagens matchrecept.

Ja just det; Ninni gjorde ju  comeback efter en tids frånvaro också. Apropå det där med att vara modiga, Ninni var modig nog för att ta platsen mellan stolparna utan att ha stått i mål nångång tidigare.

Mannen i gult blåser i gång matchen i det rätt sköna kalla/varma majvädret.

Ganska omgående får vi igång ett bra spel och vi hotar Ödåkra med Wilmas skott redan i minut 2. Bara några minuter senare gör Agnes en bra prestation när hon efter mottagen passning kommer loss och lugnt och fint lägger in 1-0.

Matchen fortsätter efter mönstret att vi är drivande och  vi kommer till några fler halvlägen innan det är dags igen!...för Agnes som gör sitt andra efter 20 minuter.

Att vara ett nystartat lag är inte lätt det är mycket som skall funka och sedan har man inte hunnit träna ihop sig så mycket som man skulle vilja innan seriespel. Matchbilden blir därefter. Spelarna får tiden på sig ,passningar, mottagningar och spelbarheten funkar fint.

Snart kommer även Wilma loss tack vara sina snabba fötter och fixar 3-0. Minut typ 30.

Det känns rätt så behagligt vid sidllinjen, glädjen känns på planen även från Ödåkra som gör allt de kan för göra livet surt för oss.

Då händer det..

Jag ser inte först vad som sker men jag ser att Peddan i en närkamp nästan segnar ner i gräset. Sedan blir vi ivrigt invinkade av lagkamraterna;-Shit ,inte nu igen. Skada!

Kompression,kyla och högläge. Peddan tar sig faktiskt av planen för egen maskin med hjälp av kryckor trots intensiv smärta. Sjukvårdare Pålsson rycker in och tar hand om Peddan som lägger sig vid sidan av planen. Rapporterna säger tyvärr att ett ledband är av. Jäkla skit.

Vi tycker synd om dig Peddan. Vi behöver dig. Hoppas du tillfrisknar så fort det bara går.

Thronne-Junior hoppar in.(Ellen) Ändå rätt skönt att vi har avbytare idag tänker jag.

Vi hinner inte spela så mycket till innan det blir halvtid.

Nöjda spelare får pusta ut lite, Glädjen känns och syns. Fotboll är kul.

Ibland förlorar vi men idag har vi chans på vinst. Låt oss ta chansen.

Nått som rätt kul som ledare är när man sätter spelare på positioner de inte är vana vid.

Rätt ofta får man höra att.-: Alltså jag kan inte spela där. :-Jag vet inte hur man ska göra.

-Jodå, spela fotboll bara, brukar jag svara.

 Jag skrattar lite för mig själv  när jag kvällen innan har fått Alva att söka upp sitt mentala stöd i Amanda Palm. Detta för att jag via ett sms frågade om hon kunde tänka sig att spela mittfältare på lördag. Förlåt Alva &Tack Amanda. Alva spelade många minuter i mittens rike med bravur. Närkampsspel,passningar och bra samarbete med Palm, rätt bra  för att inte kunna spela där!

Några byten i halvlek och matchen är igång igen.

Anna kommer in.

Kaffet hade knappt hunnit slinka ner när ytterligare ett mål rullar in. Med betoning på rullar.

Ebba kommer till avslutsläge och utan att överdriva inte får iväg sitt allra hårdaste skott men målvakten missbedömer bollbanan eller om den tar på någon innan det vet jag inte. Men den rullar låååångsamt in och 4-0.

3 av 4 mål av ”next generation”  är rätt så galet faktiskt.

Trots fyran så kändes inte ödåkra slagna eller deppiga.

 Tvärtom de fortsatte att peppa varandra och behöll glädjen. Dessutom sportsliga, bad snabbt och enekelt om ursäkt när de drog på sig frisparkar. Snyggt Ödåkra.

Efter en sådan ursäkt så fick vi en frispark utanför straffområdet.

Vår nya mentala rådgivare lägger bollen till rätta. (Palm alltså).

När ett hårt skott tar i ribban och går in med en duns över linjen är det rätt så tillfredsställande faktiskt, ståpäls. För det var det som hände. Palm drar på så det bara tjongar till i ribban och vi har 5.

När vi vid sidan av planen tycker att det är en rätt behaglig match att titta på och filosofierar om ditten och datten kryper det fram att Alva aldrig gjort mål i en senior match.

-: Hmm, ok du kanske ska in och spela topp en sväng då, frågar jag Alva.

- : Så att  du får bort den där nollan.

-: Kan jag väl, kunde ju Alva ha sagt men hon blev mest nervös och sprang in på topp.

Under denna filosofiska stund så fick vi se ett riktigt fint kombinationsspel.

Klapp-klapp mellan 3 spelare där Anna har tagit initiativ och väggar sig igenom till fritt läge och där hon lugnt och fint lägger in 6-0. Riktig klass på det spelet. Minut 77.

Inte långt senare kanske minuten bara, blir det extra mycket glädje. Efter fint kantspel av Ellen T kommer Alva på en ”cutback” och smäller in 7:an som om hon inte gjort nått annat.

-Shit, pommes frites! Alva gjorde första seniormålet  i karriären.

Grattis, Alva!Det  känns som att  du har spelat till dig en forwardsplats!

Tio minuter förflyter och matchen blåses av. Seger.

Glädje och jubel.

Jag vill även passa på att gratta Ödåkra för en fin insats och åtminstone jag blir glad av att titta och lyssna på ett ödmjukt  sportsligt lag som samlats för att tillsammans uppleva glädjen i fotboll.

Precis som vi.

Ur glädjen kommer prestation och resultat, om det nu är viktigt….

p.s

Tack Siri, Agnes, Ellen och Ebba alltid lika kul att ha er med oss.

Tack Ninni utan målvakt står är vi inget.

Vi tänker på dig Peddan.

 Vid sidlinjen Anna; Martin